15 år som CI-användare

Den 12 januari 2005 blev jag uppkopplad med min första MedEl processor Tempo+, och jag kan säga att resan då var jobbig och det var mycket som jag inte orkade med ljudmässigt sett. Var dessutom arbetslös då och även sjukskriven en länge tid på grund av problemen med ljudmiljön omkring mig.

Dessa två första år med CI var tuffa, men jag kämpade på så gott det gick, och försökte använda cippen så ofta jag orkade, men många gånger var jag på vippen att ge upp.

Två år senare, januari 2007, blev jag uppgraderad till Opus 2, och det blev en klar förbättring de första två åren.

Men efter runt 2 ½ år (2009) började ljuden bli jobbiga igen, och sedan följde flera år av justeringar, bortkoppling av elektroder, nya program hit och dit. Till och med en ingenjör från huvudkontoret i Innsbruck kom till SU och försökte hjälpa mig med ljuden, men i slutändan blev det aldrig riktigt bra, tyvärr.

Kontentan var att en av elektroderna gav en stickande och skarp känsla, så den fick vi ta bort, och en annan elektrod knastrade så de tog vi bort också. Så jag hade 10 av 12 elektroder igång, men efter ett tag kom den stickande känslan tillbaka, och då togs en annan elektrod bort istället, och så här testade vi fram och tillbaka under några år, innan jag till slut kände att det inte blev bättre längre.

I slutändan blev det så att alla elektroderna blev inkopplade igen utan större skillnad, men att jag har fått ha låg volym i alla program för att slippa känsligheten i örat. Detta har ju medfört att jag inte hör speciellt bra i dagsläget, och bara kan kommunicera i lugna miljöer. 

Skrev så här 2015:
Ljuden: Under hela min tid med CI har ljuden alltid varit ett problem för mig. De först åren var de hårda och skarpa, men efter bytet till Opus 2 blev de mjukare och bättre ett tag. Sedan kom de där stickningarna jag har berättat om tidigare, och trots otaliga justeringar så försvann de aldrig, och till sist blev jag så ljudkänslig att volymen stod lågt hela tiden. Talljuden blev för svaga, och alla småljud blev för irriterande, och skarpa ljud (skrammel och klirrande) gjorde ont i örat. De enda ljud jag kan njuta av idag är naturljuden, vindens brus, vattnets porlande och fågelkvittret.

Så idag använder jag bara cippen bara precis så mycket jag behöver, dvs när jag måste kommunicera med personer öga mot öga, annars är den avstängd 90% av tiden.

Skulle jag mot förmodan använda cippen ett par timmar när jag umgås med nära vänner eller släktingar som känner till min situation, så drabbas jag av en rejäl trötthetstinntus efteråt och som gör det svårt att somna ibland på kvällen. Har för övrigt tinnitus hela tiden men den är rätt lindrig i dagsläget.

Något helt annat:
Tyvärr har ju VG-regionen varit snåla med uppgraderingar för oss med CI, och jag har nu haft min Opus 2 i 12 år…

Men häromdagen fick jag riktigt goda nyheter från SU.
Mailade nämligen ingenjören på SU förra veckan om att jag behöver en kopia på senaste audiogrammet, och igår kom svaret. Då hade han även skrivit att de fått mer pengar för uppgraderingar, samt att jag ligger högt upp på väntelistan och kan förvänta mig en uppgradering i år, kanske redan innan sommaren!

Gissa vad? Jag kommer få Sonnet 2, deras senaste processor!
Blir spännande detta!

Bookmark the permalink.

2 Responses to 15 år som CI-användare

  1. Bengt says:

    Trevligt med en egen hemsida, för 10 år sedan fanns det åtskilliga aktiva, det blir intressant hur du upplever Sonnet som har mer avancerade mikrofoner.

  2. Caroline says:

    Ja, jag skriver ju här så sällan, eftersom det är som det är med mitt CI och ljudbilden idag. Jag var väldigt aktiv de åren jag fick CI- mellan 2004-2010, sedan avtog det snabbt efterhand.
    Kanske blir jag mer aktiv igen när jag får uppgradering och därmed nya ljudupplevelser.